Jag vill ha en rak och ärlig tränare! Det är nog det allra viktigaste. Men samtidigt vill jag ha en som kan ryta i om det krävs.  

Den jag har just nu är perfekt tycker jag. Hon har grym rutin själv och ridit fruktansvärt många olika hästar. Hon är pedagogisk (lärare i det civila) och har bra fantasi när det gäller övningar samt ödmjuk i sin tränarroll. Vi har en öppen och rak dialog och hon bangar inte för att ryta till åt mig, då det kan behövas ibland.  Hon är också duktig på att pusha! Jag VET också att hon skulle ALDRIG be mig rida på ett hinder hon inte var SÄKER på att vi skulle klara. Så har hon höjt upp ett hinder till 130 så är det bara att rida på.  

Sen är hon snäll och engagerad i sina elever.

Kort sagt så är jag vääääldigt nöjd med min tränare!

H. Thea

Jag vill ha en tränare som verkligen kör hårt med mig och som är 'sträng', en och annan tår i ögonvrån är okej, MEN ska ge ordentligt beröm när det verkligen är bra.

Jag är inte rädd för att prata med folk och vara öppen, inte heller när folk är "på" eller kan vara stränga när det behövs.

Men när jag en gång i tiden hopptränade så var man livrädd för att göra fel och när jag väl gjorde det så fick man nästan utskällning då jag har väldigt dåligt närminne och lätt glömmer banan jag skulle hoppa.

Visserligen tänkte man mycket för att inte få sig en "snyting" men ka inte påstå att det är den sortens tränare jag hade önskat… xD

Sedan hade jag en dressyrtränare som egentligen är väldigt trevlig och man lär sig snabbt med henne - väldigt duktig med andra ord.

Men när jag var 12 red jag min B-Ponny hingst som innan jag börjde rida dressyr bara i princip kunde "Start (full rulle), stop, höger, vänster).

Han går naturligt i form (eller ja i.af med huvudet i lodplanet) i skritt på lös tygel, men så fort man skulle ta det minsta i munnen (som man borde kunna om de går på tygeln) och för att över huvud taget kunna svänga, så tog han upp huvudet i fel form igen.

Hon insisterade på att det var jag som gjorde fel efter som hon kunde "Gå på sidan och hålla i tyglarna på min häst när de tom var slappa och han gick "på tygeln"".

Hon ville inte inse att hästen inte ville gå på tygeln när man tog i munnen och att han (trotts att jag ida är långt mer erfaren) hur man än tog hårdare och hprdare, lirkade, gav efter vid minsta rätt osv, inte gick att få ner på tygeln…… :P

Så hur vill jag att de ska vara?

De ska vara som alla andra sorters lärare - kunna/våga säga till men ändå vara glada och possitiva, en gnutta humor skadar aldrig det heller ^^

Jag hopptränar ju inte längre, däremot rider jag dressyr och #1 sammanfattade ganska bra hur min tränare bör vara, och faktiskt är.

sen lägger jag till det som jag tycker är bäst, och det är att hon tvekar inte att hoppa upp på min häst och rida honom om det strular eller om jag ber om det. min kuse kan vara omåttligt dum och det rer inte jag ut själv, så då rider hon till honom några minuter så tar jag över igen =) kanske svårt att göra så i hoppning men i dressyr funkar det ;)