Tråkigt ponnyår
(Vet inte riktigt vart jg skall lägga denna tråd men här känner jag mig mest "hemma" så hoppas det inte gör något :))"
Jag har nu haft min ponny i ca ett år och en månad, och jag är självklart jätte glad över att ha henne och lärt mig jätte mycket hittills 
MEN, det finns ju oftast en mörkare sida.. Denna ponnytid har minsann inte varit lätt, det har varit tjurig ponny och ponny som inte vill gå framåt ALLS, och i september förra året fick jag nog och sade till mamma att jag vägrar rida henne förrän vi tar henne till en veterinär och det visade sig att hon var halt. Hon var halt hela vintern och jag fick tillbaka henne efter sportlovet iår och det gick bra. I början av hältan hade hon blivit ohanterlig, nästan rentav farlig och då jag försökte sätta igång henne första gången slängde hon av mig och självklat blev jag osäker trots att jag satt upp igen. Vid denna tid hade jag precis lossan longerlinan eftersom hon varit så vild. Då beslöt vi oss för att lämna henne hos uppfödaren i skåne så att jag inte skulle bli rädd för henne (hon är en rätt svår häst i vanliga fall) och fick i byta en annan häst upp, först en ponny och sedan en häst som, egentligen inte har ngt med detta att göra, fastnade i hjärtat men som sedan avlivades när jag lämnade tillbaka henne.
Nu har hon varit igång osv sedan januari-februari och varit hemma hos mig sedan slutet av sportlovet och det har gått bra, väldigt mkt framåt ett tag och nu på sistone gått.. ja, käpprätt åt helvete om jag får uttrycka mig helt ärligt. Att sälja har även varit på tal då jag inte orkar med mer motgång med denna ponnyn, hur mkt jag än gillar henne och vill att det skall fungera. Klarar inte av att tänka tanken av att sälja egentligen, men som sagt klarar man ju inte av hur många motgångar som helst :)
Nu på sistone då, hon har slutat vilja fatta galopp och skitit i mig rätt rejält, ungefär som om galoppskänkel betyder halt och stillastående sluta.
Vi var hos en osteopat(?)/kiropraktor igår för andra gången, och det visade sig att biceps muskeln brustit. Pappa frågade då hur lång tid det skulle ta att bli bra och som svar på frågan fick vi ett exempel; När liknande hände Christian Olsson tränade han inte på 18 månader.
Nu är det så att nästa år är mitt sista ponnyår och självklart vill jag att detta skall bli bra, men tror ni att det kommer komma tillbaka igen? Och tror ni att vi kommer kunna utnyttja nästa år till fullo trots dessa motgångar eller skall jag satsa på ett år av att bara träna och inga tävlingar?
Hade tänkt tävla hoppning då det är det jag tycker är roligast men har även tackat ja till att vara med i ett Div II dressyrlag till hösten, men fungerar inte galoppfattningarna då vill jag inte heller starta.. vad skall man göra?
Anledningen till denna tråd är för att man kanske ser det i ett annat perspektiv som utomstående. Jag har visslerligen inte berättat allting men hoppas någon kan tyda detta ändå. Tycker man då jag skall vara beredd på att det kanske inte kommer att fungera detta sista ponnyåret? 
Känner igen mig en hel del i det du skriver, min ponny har en svårläkt senskada som hon antagligen kommer avlivas för.=( Absolut det värsta beslut man kan tvingas ta. Man får göra det som man tycker är bäst för ponnyn, min älskar att springa, hoppa, gallopera om fullblod och upptäcka nya vägar och att bli körd. Blir hon inte bra kommer hon avlivas då hon ska ha ett värdigt liv som hon trivs med tycker jag.
Lyssna helt enkelt till dig själv om vad du tror kommer bli bäst för din ponny.
Känns såklart inte bra att du har otur med din ponny, men ändå en liten tröst att någon sitter lite i en liknande sits.. Verkar som om alla i min omgivning kommer framåt hela tiden, men att jag får ta två steg bakåt för varje steg framåt :(
Hoppas verkligen att hon blir bra!
Vi får stötta varandra.^^ Det är så tråkigt med skador och skit, det borde inte finnas.=/
Ja jag håller med, det var verkligen ingen lek i vintras, speciellt inte när jag var tvungen att lämna henne för att hon blev FÖR vild och ingen kunde hantera henne :( Varje vet. faktura blev ju till slut som en klump i magen
Hur länge har din ponny haft denna senskadan? :(
Antagligen började det hela när hon gick omkull i hagen i höstas men inte förren ca 3,5 månader sen visadeas det sig. Hon är ju tuff som s*tan och visar inte när hon har ont och även om hon har ont springer hon på och hoppar spm vanligt. Hade hon haft lägre smärttröskel hade prognosen sett bättre ut. Det hela har kostat ca 11 000kr hittills.
Hur går det med din?
Oj, vilken otur!
Jag fick tillbaka min ponny efter ca 2-3 månader i skåne då hon var näst intill helt igångriden så jag har ridit sedan dess, men hon har ändå varit jobbig och inte velat gå, och det har visat sig att hon har en brusten biceps senaste tre dagar sedan så nu går det bättre, vi håller på och massera och grejer för att det ska bli bättre också.
När hon har ont eller känner obehag vägrar hon gå och är tjurig så man märker som tur är rätt fort om det är något fel
Jag känner inte din ponny, och har aldrig varit i samma sits så jag kan inte påstå att jag vet något om det, men ett tips kan ju vara att lägga allt seriöst tränande och tävlande på hyllan och bara ha roligt med ponnyn en tid, ex. rid mycket i terräng, lätta dressyrövningar och bommar samt lägre hinder. Lägg inga krav på ponnyn och försök inte bara arbeta med det som inte fungerar så bra. Alltså kort sagt: försök få ponnyn att tycka det är roligt att bli riden.
Som sagt så vet jag inget om hur man ska eller bör göra, men det kan vara ett förslag.
#7, ja jag har mest ridit ut i skogen för att försöka få henne att tycka det är kul att bli riden men det har inte verkat funka..
Nu har hon dock kommit igång och för andra gången sedan jag haft henne går hon med egen motor! Troligen pga av denna brustna biceps så hon haft ont av. Men just nu rider jag inte varje dag, och bara korta stunder och sånt somhon kan och tycker är okej, annars kommer vi fortsätta rida ut o skogen ett tag. Dressyren och hoppningen fungerar när hon går framåt så det tänkte jag ta tag i mot slutet av sommaren istället.
Hon älskar att åka iväg till andra ställen också, vilket vi också gjort och hon verkar tycka det är jätte kul! Passade på att åka till sommarstället i två veckor och bara vara i stort sett, pyssla och några små pass. Så jag tror ridlusten börjar komma tillbaka till oss båda :)
Starta ny diskussion