Måste bara få skriva lite om det. Det är så tungt att bära…

Butterfly 148

Den 15 september 2010 galopperade min älskade Butterfly vidare till trapalandas evigt gröna ängar. Hon kommer aldrig mer behöva känna smärta, aldrig igen. Nu är hon fri, fri från allt.

Butterfly var dräktig i 3 månaden och nu får hon ta med sig sitt föl till trapalanda. Där kan de tillsammans beta och vandra i de vackra landskapet som hon aldrig kommer att lämna. Hon var betäckt med Lill Cotte (e. Cortus)

Saknaden är obeskrivlig. Jag kommer aldrig glömma dej min ängel <3

Betty blev avlivad på grund av att hon hade en cancersmittad tumör i magen. Det fanns ingenting vi kunnde göra för att rädda varken Betty eller fölet. R.I.P min vackra ängel, Du var och är mitt allt <3

Butterfly var absolut inte bara en tävlingsponny, hon var min allra bästa vän. Det fanns inget annat för mig. Jag brukade säga;

Utan dej, inget mej… <3

Nu finns hon inte längre och jag vet inte vad jag ska ta mej till.

Jag fick 6 underbara år av ditt liv som jag aldrig glömmer. Nästan 3 av de åren tävlade vi och du lärde mej allt. Glömmer jag det glömmer jag det jag lever flör. Men jag glömmer heller inte hur ont jag hade och har nu när du är borta. Jag gråter oftare än folk tror och jag känner mej ibland så tom och framtidslös… Jag glömmer dej aldrig

Butterfly <3 1995 - 2010

Förlåt om jag bara skriver och skriver men jag var bara tvungen att skriva av mej lite. Tack för att du läste.

//Julia Tingström