Hej! Jag skriver inte så mycket här inne men tänkte presentera min nya häst och se om folk känner till mer om relaterat folk eller besläktade hästar.

Jag har nu Oselett de Blondell (Ozzy) på foder. E Desir du chateau, U Phedra rateliere, EE Quidam de revel UE Beliphegor IV

En häst som varit med om mycket. Det är ett halvblod med jättefin hoppstam. Såldes för en miljon från Frankrike till Sverige då han var 4. Han var då hingst och tävlad i hoppning. När han kom till Sverige tävlades han av en tjej via Södertörns Ridklubb (ngt stuteri), vill inte lägga ut namn pga PLU. Undrar ngn kan ni maila. Hon var sk "duktig" och förstörde honom. Dra i tyglarna och trycka med benen. Slutade med att han fick panik och skenade under en tävling. Hon ramlade av och bröt benet.

Han kastrerades och såldes vidare. Hamnade på ett tillridningsstall där ägaren dömdes för vanvård i tingsrätten.

Såldes vidare såldes vidare. Hamnade till slut på ridskola där en av instruktörerna snabbt insåg att detta inte var en häst med psyke för ridskola. Hon är en av Stockholms duktigaste ryttare och hon lyckades få honom att lite på folk lite igen. Han gick sedan hippologutbildning med hennes hästskötare på strömsholm utan större problem.

Tyvärr hade hon inte tid för honom och sålde honom för 5000! till hon som äger mitt stall. Där fick han gå på lösdrift i ett och ett halvt år innan jag tog över honom. Hon som äger honom har ont i kroppen och har inte klarat att rida honom själv (duktig tränare som slutat rida) utan istället har två tjejer i stallet försökt. Den första tyckte att hans panikreaktioner var roliga. Var ju kul då han hoppade ner i diket i protest, eller skenade då hon var hård. Han blev nervös och hon försörde den lilla grund som lagts.

Nästa tjej som försökte var lite rädd för honom och ibland rörde han sig inte ur fläcken när hon försökte rida, förutom då han backade ner i diken. Hon gav upp.

I samma veva tog jag bort min gamla häst och tyckte synd om honom. Ingen pysslade och ägaren började fundera på slakt. Gillade utmaningen och tog över honom.

I sju månader har jag bara försökt få honom att vara lugn med ryttare. Han har varit rädd och inte litat på ngn i sadeln. Världens känsligaste kille som inte klarar minsta feltryck utan att få panik.

NU har det släppt. Han är lugn, harmonisk och glad. Nervositeten för ryttare är borta och han börjar gå att rida. Tänk om ngn hade gett honom lite tid tidigare. Det hade aldrig behövt gå så långt. Igår var första gången jag kunde galoppera på honom. Vilken lycka!

Så jäkla sorgligt. Världens finaste, känsligaste, gosigaste kille. Alla som sett honom gå bra säger att han tar en till Grand Prix om man bara vinner hans hjärta. Kuskat runt bland Stockholms elit och ingen har gett honom tiden han behöver. Hur kan man köpa en häst för så mycket pengar och sen pressa den så hårt att den går sönder i själen och sen inte går att rida? Han har stått i boxar 23 timmar om dygnet och sen bara pressats pressats. Vilken skillnad från nu, lösdrift och kompisar. Kommer börja träna dressyr med honom då jag känner att han kan hantera det. Men än så länge är all ridning för att han ska uppskatta ryttare och mig.

Ledsen att det blev långt ;) Bara glad att allt börjat lossna nu och vill veta om ngn vet mer om honom eller släktingar. Har hört att pappan ger känsliga och lite svåra avkommor. Ngn som har ett syskon?